Det har jag gjort sedan januari 2015 och flera år innan dess utan att veta om det. Jag har kronisk obstruktiv lungsjukdom - KOL, och den har jag åstadkommit själv då jag varit rökare i mer än 30 år. Sökte sjukvården i januari 2015, för jag hostade mycket, blev skickad på lungröntgen och spirometri. Spirometri är ett andningstest som KOL och astmapatienter får göra för att se hur lungkapaciteten är.  När jag skulle göra spirometrin då var redan röntgen gjord och astmasköterskan hade svaret i sin dator. Svaret på den fick jag efter att jag gjort andningstestet som inte var så bra. Min lungkapacitet var cirka 50% och mina lungor var enligt röntgen typiska KOL-lungor, ihopsjunkna nertill.
 
Jgg visste redan innan jag gick på undersökningen vad jag skulle få för svar, men det var ändå en riktig käftsmäll. Jag var lungsjuk och jag hade åsamkat mig detta själv. Detta gjorde att jag föll in i mån slags depression de närmaste veckorna, jag grät mycket och jag anklagade mig själv för att jag hade förstört mina lungor. 
 
 
Jag fick medicin som skulle inhaleras och jag fick medicin som skulle hjälpa mig att sluta röka. Medicinen att inhalera fick jag biverkningar av och fick byta. Nya medicinen fungerade inte heller, men vid tredje försöket med inhalator så hittade vi rätt. Denna medicin tar jag en gång om dagen plus att jag har en sort som jag bara tar vid behov och så inhalerar jag kortison två gånger om dagen. Detta för att hålla luftvägarna så fria som möjligt.
 
När du har KOL så är luftvägar tilltäppta och lungorna är skadade och det gör det svårt att andas. Man är som jag säger tjoffig i bröstet. Eftersom jag inte kan andas ordentligt får jag ont i ryggen mellan skuldrorna och på sidorna nedanför revbenen. Detta onda beror på att jag använder musklerna som sitter där så mycket mer för att kunna pressa ut luften ur lungorna. Jag får träningsvärk helt enkelt.
 
 
Hur är det då att leva såhär?? Det är tufft vissa dagar. Brukar känna nästan direkt när jag vaknar om det är en bra eller dålig dag. Det mesta tar idag så mycket längre tid. Som att dammsuga tillexempel, måste pausa och vila. Gå i trappor är superjobbigt. Springa kan jag inte göra alls. Lyfta och bära tungt är jobbigt (har en dramaten när jag går och handlar). Cykla är också en sak som jag har svårt för till min stora sorg. Kan göra lista lång på sådan som är jobbigare idag än innan jag fick min diagnos. Men tack och lov så har jag inga problem med att vara ute och gå, bara det inte är för mycket backar då förstås. 
 
Hur är det då med rökningen kanske ni undrar? Jag har trillat dit två gånger sedan den där dagen i januari för tre år sedan. Sist jag var på spirometri då hade min lungkapacitet minskat något, ville inte veta med hur mycket men har mindre än 50% kapacitet nu. Vågar inte riktigt tänka på hur det kommer se ut när jag ska göra nästa test, då jag varit i cigaretterna under några månader i samband med flytten hit där jag bor nu. Det är inte enkelt när man är en inbiten rökare, skyller inte på det, men så är det. Mycket har med vilja också, och den har jag inte riktigt haft. Är det något ni undrar över får ni gärna ställa frågor, jag ska försöka svara så gott jag kan.
 
Mitt motto nuförtiden är att: Ta en dag i taget och göra det bästa jag kan av dagen.
 
TILL ER ALLA HA EN FIN OCH BRA DAG!! 
 

13 kommentarer

Anita

04 Feb 2018 08:50

Kan tänka mig att det är tufft... Kram

Svar: Det är inte roligt alla dagar :)
Maria

Netti Starby

04 Feb 2018 10:17

Det är verkligen tufft att sluta röka och starkt av dig som delar med dig! <3 Kramis

Svar: Det borde ju vara enkelt när man fått denna sjukdom, men det är det inte...
Maria

Matilda Berlin

04 Feb 2018 10:29

Skickar alla kramar till dig vännen! <33

Svar: Tusen tack!
Maria

Carro

04 Feb 2018 10:55

Men vad tufft och förstår hur jobbigt det måste vara att sluta, hoppas du kan hitta motivation. Kram till dig!

Svar: Tack snälla!
Maria

Jonna Elb

04 Feb 2018 13:30

Massa kramar till dig! <33

Svar: Tack så jättemycket!
Maria

linda

04 Feb 2018 13:43

Intressant att läsa för mig då min kära mamma har kol, en beskrivning och kanske lite extra förståelse för vad hon går igenom :) Kramar !

Svar: Det är ingen rolig sjukdom. Man blir begränsad, kan inte göra allt som man vill. Som jag skrev i texten, man får ta en dag i taget och göra det bästa av den. Nu ska jag strax ge mig ut i kylan och ta mig en promenad :)
Maria

Johanna Utterberg

04 Feb 2018 14:17

Oj, så starkt av dig att skriva om det och jag blir verkligen berörd. Fy fanken så jobbigt. Många styrkekramar!

Svar: Tack! Det är jobbigt för man är begränsad. Kan ju inte göra riktigt som jag vill längre, och ibland glömmer jag bort att det är så. Men blir då snabbt påmind att jag har sjukdomen eftersom andningen inte är med mig... :)
Maria

Anneli - A'la Foto

04 Feb 2018 14:32

Jag förstår hur du känner i mångt och mycket då jag också lider av kronisk sjukdom men jag har njursvikt! Inte heller roligt då jag är helt beroende av en maskin för att överleva! Min mamma var storrökare och fick också diagnosen KOL för många år sedan men det visade sig vara fel som tur är! Det låter som en otroligt jobbig sjukdom! Känslan av att ha svårt/att inte kunna andas måste vara otroligt jobbig! Vilken tur att du har fotograferingen som kan ge dig lite energi och glädje! Jag hoppas verkligen att du kommer ifrån cigaretterna men även där förstår jag! Ett livslångt beroende är svårt att ändra på sådär....även om man har en sjukdom som skulle bli bättre av det så är det svårt att hitta motivationen ändå! Speciellt när man är ensam!
Starkt av dig att dela med dig! Lycka till! KRAM!

Svar: Tack så mycket! Ja, detta är ingen kul sjukdom. Det jobbigaste är att jag inte orkar som förr, blir väldigt andfådd när jag går i trappor och i uppförsbackar mm. Är glad att jag har fotograferingen att sysselsätta mig med, för i och med den så får jag motion som är jätteviktigt. Nu hoppas jag på att jag ska kunna cykla när våren/sommaren kommer för då kan jag ta mig ut på lite längre fototurer. Njursvikt är inte heller någon rolig sjukdom. Kommer du att behöva transplantera eller räcker det med dialys?
Maria

Denise

04 Feb 2018 18:44

Aldrig lätt att leva med en kronisk sjukdom oavsett vad det är eller hur den har tillkommit. <3

Svar: Nej, det är aldrig lätt att leva med sjukdom...
Maria

hanna

04 Feb 2018 22:25

Vad go du är! <3

Svar: Tack!
Maria

Gabriella

05 Feb 2018 00:55

<333

Svar: Tusen tack!
Maria

ramona

05 Feb 2018 06:08

God morgon <3 Förstår du måste ha blivit ledsen. Svårt att förstå hur det skulle kännas att få ett sådant svar, men kan bara tänka mig. Försök vända tanken, det som är gjort är ju gjort men från och med nu kan du försöka ta hand om dig och din kropp så bra du bara kan, en dag i taget precis som du säger. Stor kram och tack för du delar med dig av detta <3

Svar: Ja, det var inget kul besked även fast jag redan visste vad jag skulle få för svar. Men jag gör så gott jag kan och nu måste jag ta tag i det mesta som rör denna sjukdom. Äta ordentligt, låta bli cigaretterna och börja träna :)
Maria

Anneli - A'la Foto

09 Feb 2018 00:04

Jag kommer få transplantera om jag blir tillräckligt frisk i andra sjukdomarna som hör till. Men annars är det dialys som gäller tills jag dör! Det är inget jag kan komma ifrån! Tyvärr!

Svar: Det är så trist med dessa sjukdomar. Jag hoppas du blir så frisk du bara kan bli så du kan få en ny njure. Kram
Maria

Kommentera

Publiceras ej